Vissa människor...

Usch va trött jag blir på människor som måste vara taskiga och tro att dom vet allt, eller rättare sagt dom tror väll att dom inte kan nått så därför måste de verka överlägsna och klaga på andra för att själva må lite bättre. Dålig självkänsla kallas det och inget annat. Egentligen är det ju ganska synd om dehär stackarna som mår så dåligt att de inte kan vara glada över allt dom har och kan utan måste hitta fel på andra.

Jag känner en sån person (det är ingen av mina goa vänner såklart, ingen vänn alls egentligen utan någon som jag måste umgås med ibland ändå och som jag helst skulle vara utan, men ibland kräver vissa situationer samarbete trots att man helst skulle slippa). Denna kvinna i 40 års åldern skulle jag gissa gör andra löjliga genom elaka blickar och genom att verka överlägsen (uppfattar jag det).

Man hoppas ju på att man ska kunna överse sådant larvigt beteende och ändå se att man inte gjort fel eller känna sig hotad eller skrämd av sådant. Jag jobbar på det men måste ändå erkänna att det får mig att känna mig förlöjligad och arg och ibland bortgjord när hon kör in sina gliringar. Rent rationellt förstår jag ju att det är henne problemet ligger hos och inte mig (eller någon annan, för jag har en känsla av att det inte bara är jag som känner så.).

Ännu tråkigare är ju att denna kvinna har fantastiskt rolig humor, vi tycker lika i mycket och det finns många saker som gör henne till en bra person, men det verkar hon inte fatta själv och tack vara detta töntiga beteende så gör hon sig opopulär (i alla fall hos mig) trots att vi säkert skulle ha ett bra samarbete om hon slutade upp med det hon håller på med.

Självkänsla (alltså hur det känns att vara jag, och mitt eget värde i mina egna ögon) är ju inget man skaffar på ICA direkt. Det får man jobba hårt för och det gör jag varje dag. Jag vill inte bli eller vara en person som hon är utan vill vara en person som ser det goda i andra, en person som förstår sitt eget värde och är trygg i det och en person som kan önska alla gott, även personer som man inte tycker om. Jag vill även kunna unna andra saker, även om det är något som jag själv hett önskar och det vill jag kunna göra utan missunnsamhet och avudsjuka. För er som inte visste det så är det svårt, men det går och det är viktigt.

Min största utmaning är att tro på mig själv (och då menar jag inte mina prestationer=självförtroende). Men det menar jag att jag duger som jag är och mitt bästa måste få vara gott nog. Jag måste lära mig att inte ta saker som sägs av missunsamma och på andra sätt otrevliga personer personligt. Idag gör jag det ibland beroende på situation, speciellt om jag är osäker och någon säger något klumpigt eller elakt. Det är jättesvårt men jag har en känsla av att jag kommer få öva mycket på det. Jag ska nog försöka vara lite modigare också och kanske ta upp med personen i fråga att det inte är okej.

Poängen med hela detta långa och kanske svamlande inlägg är att jag väljer att inte vara en sån person utan att vara en person som faktiskt kan njuta av livet och unna andra detsamma. Gör det du också !